Det ska vara roligt att ha hund

Jag anser att det ska vara roligt att ha hund. Det är inte alltid som allt går som en vill, men så länge en har inställningen att saker och ting skall vara roliga så brukar hundägandet gå så mycket lättare. Om vår hund inte gör som vi vill så finns det en mängd olika sätt att lösa det på, och jag själv väljer alltid det sättet som är roligast, både för mig och hunden. Det gör Charlie glad, och jag blir glad, dels för att han gör som jag vill och för att han blir glad. 

Det är så mycket lättare att sammarbeta med hunden om inställningen en har från början är positiv. Om vi lägger upp vår uppfostran/träning/utbildning på ett sätt så hunden lätt förstår vad vi menar, och inte sätter ribban för högt så att den faktiskt lyckas med det vi vill, så kommer vår hund att förstå, lära sig och minnas! 

Så, när det kommer till mig och Charlie så har jag svalt all stolthet. Jag har lagt ner att vilja ha en hund jag kan visa upp som världens lydigaste, tystaste, snällaste och mjukaste. Jag har helt slutat bry mig om vad omgivningen tycker om mig och Charlie, och istället börjat koncentrera mig på Charlie. Vad vill han? Vart vill han? Vill jag dit? Om jag inte vill dit, hur får jag han att komma med mig istället? Handlar det om att vara den som bestämmer i hushållet eller handlar det om att vara den roligaste personen som Charlie känner? Vad tycker jag är roligast? Och vad är lättast? Att muta med godis och säga "här går vi", eller att rycka i kopplet och bli irriterad? Vad blir han glad av och vad blir jag glad av? 

Hitta det din hund tycker är allra roligast och hoppas att din hund ser bättre ut än min hund när hen gör det.
Hitta det din hund tycker är allra roligast och hoppas att din hund ser bättre ut än min hund när hen gör det.

Ibland har jag såklart dagar då jag har ryggont, hunger, trötthet och illamående och bara inte orkar. Jag får ha sådana dagar. Dagar då jag inte orkar träna, dagar jag inte orkar vara rolig. Då får Charlie ta det. Men då gäller det också att jag inte tappar humöret om Charlie tvärnitar framför den 74:e grästuvan för att beta. Om jag blir sur blir han ledsen. Och det tjänar ingenting till, för han förstår ändå inte vad jag menar. Surhet lär aldrig ut något. Men vad gör jag då? De dagarna brukar jag bara ge upp litegrann. Säga  "Kära samhälle, nu är jag riktigt låg och trött och mår lite illa, så nu får min hund dra i kopplet och beta gräs bäst han vill för jag är inte en superhjälte som orkar träna fotgående och kontakt mitt i rusningstrafik just idag". Och om han ser en katt och ställer sig på bakbenen och gnäller, då håller jag i och går därifrån. Om han vill hälsa på personen som ger han ögonkontakt i rusningstrafiken och han blir sådär tokglad som bara han kan bli, då håller jag kopplet kort och ignorerar. 

För varför blir vi sura? Är det för att hunden gör fel, eller är det för att vi har gjort fel? Och oavsett, vem är det som säger att vi har gjort fel? Jo, oftast är det vår omgivning. Och om vi har koll på vår hund 29 dagar av 30, så tycker jag det är okej att ge upp den där 30e dagen. För på den 31a dagen så brukar en vara okej igen och orka. 

Så vad är det jag försöker säga egentligen? Tänk på dig och hunden, er relation. Ha så kul ni bara kan, i träning och i vardagen. Lek, skratta, busa, kramas, muta med gott. Bli inte sur om den gör något fel, för den gör ingenting för att testa er eller vara elak. Den har bara inte lärt sig att göra rätt än, och det bästa sättet att få en hund att förstå vad rätt är, är just med hjälp av lek, godis, klappar, spring, bus och fjant. 

Kommentera gärna: